En ofta återkommande fråga när man möter ungdomstränare och föräldrar är den om när de yngsta spelarna bör börja träna målvaktsträning och när man egentligen måste bestämma sig för vilken position i laget man ska ha. Svaret jag brukar ge är att grundläggande målvaktsträning för de allra yngsta är ofta en bra grundträning oavsett vilken idrott man sysslar med eller vilken position man vill spela på. Roliga och lätta övningar där man fokuserar på att lyckas kan man börja med i princip hur tidigt som helst. Det vara så enkla övningar som kullerbyttor bakåt och framåt eller kasta upp bollen och fånga den över huvudet.

Men! Nu pratar vi i åldrar runt de första skolåren, ungefär 5-10 år någonstans då ingen position i laget bör vara given och rollerna bör skiftas ofta. Målvakt ena träningen, forward nästa. Allt för att stimulera och utveckla spelförståelse och för att ge en så allsidig fotbollsträning som möjligt. Målvaktsträning bör här vara en del av den ordinarie träningen, kanske ett par gånger i månaden där alla får prova på att "leka målvakt".

När är det då lämpligt att börja med mer specialiserad målvaktsträning? Ja, strax före puberteten kan det vara bra att börja med mer speciell träning inriktad på målvaktsspelet. Vem som helst får vara med och intresset styr om man vill öva mer på till exempel grepp- och fallteknik.

Någonstans under eller strax efter puberteten bör spelarna välja om de vill bli utespelare eller spela som målvakt. Nu bör varje pass innehålla målvaktsmoment, som enskild målvaktsträning eller tillsammans med laget.

Ungefär så här resonerar många utbildare, föreningar och förbund i Sverige.

Men så resonerar man inte överallt. Möt Mido från Egypten. En ung kille vars position i laget sedan flera år redan är bestämt. Han är enligt filmen nedan född 1995 och är i dag således 14 år. Frågan är hur gammal han var när videon spelades in. Frågan är också när han egentligen började träna specialiserad målvaktsträning.

Vilket sätt att träna under sina första fotbollsår är då rätt? Och vilka fördelar respektive nackdelar finns det med de olika synsätten? Personligen så tror jag att en breddad träning som många förespråkar i Sverige är den rätta. Fotboll ska, speciellt i yngre år, var en lek. Inte en medveten satsning med ett visst mål, förutom målet att träningen ska vara kul förstås. Nä, jag tror istället på att låta spelarna så sent som möjligt (utan att de hamnar efter) välja position i laget. Inte minst för att utveckla målvaktens spel med fötterna och spelförståelsen.

Självklart går det inte att tvinga en ung knatte vars enda önskan är att bli en ny Zlatan att stå i mål. MEN, det går att få alla intresserade av att i varje fall TESTA PÅ att spela som målvakt. Allt som krävs är engagemang och entusiasm från ungdomsledarnas håll. Annars är snart risken att vi stå utan unga knattar som vill bli fotbollsmålvakter.

Unge Mido då. Det råder inga tvivel om att killen är duktig. Det återstår dock att se om vi får se honom i någon europeisk toppklubb inom en snar framtid vilket verkar vara hans målsättning...


Fredrik Lindeborg

Ibland undrar jag verkligen vad huvudtränarna (och andra) fokuserar på när de analyserar en målvakt insats under en match...

Jag åker omkring lite då och då i nästan hela "Smålands hage" och hjälper en del fotbollsklubbar i alla divisioner där det inte finns någon målvaktstränare eller för att bara lyfta fram vikten i hur viktigt det är med specifik målvaktsträning.

I en del fall så blir till och med jag mållös när jag hör vad huvudtränaren fokuserar på vid matchanalysen.



Målvaktens förklaring:
- När spelaren petade bollen till skytten är jag ju tvungen att förflytta mig i sidled för att försöka täcka vinkel bättre. Man får inte glömma att skytten får en riktigt bra träff. Samtidigt hoppar/rör sig muren samt att med min förflyttning blir det genast lite svårare att rädda åt det hållet jag kom i från.

Mina följdfrågor på det blev:
- Ouupps... Men ni har väl tränat på deffensiva frisparkar?!

Tveksamt svar av tränaren:
- Nja inte riktigt...

Följdfråga 2:
- Hur skötte han sig annars under matchen?

Tränaren:
- Jo, han var helt underbar på hörnor och inlägg, han tog allt i luften dessutom två rena frilägen...

Efterfunderingar
Laget vann matchen med 3-1 och det enda tränaren valde att lyfta när det gäller målvaktens insats fram var frisparksmålet?
Jag kan försöka förstå att tränaren tyckte att det var ett kanske lite väl enkelt frisparksmål från ca 22 m, men inte hela resonemanget. Hur kan en tränare (och för den delen publiken eller så kallade expertkommentatorer i tv/radio med) se hur målvakten sätter upp muren och hur/om ev muren rör sig. Detta desutom när man (tränare, publik och kommentatorer) står på långsidan av planen.


Fall 2: Div 2 klubb damer
Tränaren möter mig ute på parkeringen:
- Hu, vilken tur att du kommer idag...! Vi har lite problem på höga skott ganska långt utifrån. I söndags blev det ett sådant där skitmål igen. Hon når/hinner inte upp/in i målet? Hur tränar man sådant?

Vi kallade till oss målvakten för att hör hur hon såg på situationen.

Målvakten förklarade:
- För att jag skulle hinna ut på alla frilägen som det blev, va jag tvungen att flytta min utgångspossisionen längre ut från målet.

Min första fråga:
- Hur känndes det när du ändrade positioneringen?

Målvakten:
- Jag tyckte att jag var med mer i spelet uppe på mittplanen och det känndes att jag kontrollerade djupledspelet bättre.

Min andra fråga, den här gången till tränaren:
- Vad tyckte du annars om hennes insats?

Tränarens svar:
- Ja, inte släppte hon till några 50/50-lägen inte, där är hon modig och snabb. Några gånger var hon utanför straffområdet och rensade undan ett par djupledsbollar också. Hon nöp en straff också.

Funderingar efteråt
Efter att laget vunnit den träningsmatchen med 6-2, kan man undra varför tränarens fokus vid analysen av målvaktens insats var på en skottlobb från 25-30 meter som inte målvakten tog? Dessutom tyckte både tränaren och målvakten att djupledsspelet funkade alldeles förträffligt. Det va bara ett mål som gick över målvakten samtididigt som hon räddade ett flertal 50/50 chanser och djupledslägen.

Förstå mig inte fel nu. Självklart måste man även belysa de misstag som görs, men inte utan dialog! Bör man inte vid en spelaranalys först och främst fokusera på det positiva och lyfta fram det till målvakten? Här gäller det att lyssna på spelaren och få dennes syn på situationen först innan man gör sin egen (ofta förhastade) bedömning.

Jag upplever istället ofta att huvudtränare, åskådare och så kallade "experter" sågar en målvats insats utan att vilja se närmare på hur situationen faktiskt upplevs från målvaktens synvinkel. Och det kanske inte är så konstigt att de ovan nämnda "tyckarna" inte vet hur en målvakt tänkter vid olika typer av situationer i spelet, 9,5 gånger av tio har de ju själva aldrig varit målvakt. Men det jag motsätter mig är denna förhastade och okunniga syn på målvaktens spel.

Det enda jag kräver är lite förståelse för att allt kanske inte är som det ser ut från sidlinjen...

Mikke Krantz
(Fredrik Lindeborg)

Det sägs att det underlättar om man är lite tokig när man är målvakt.

Det är ju nästan sant också, för  enligt mig kan man inte sätta in vem som helst i ett mål, oavsett lagidrott (fotboll, ishockey, handboll eller bandy). Håll med om att en utespelare kan misslyckas nästa hur många gånger som helst, men det kan aldrig inte en målvakt göra. Skillnaden mellan att bli hjälte eller syndabock är knivskarp, några mellanlägen finns sällan. Vid en vanlig fotbollsmatch är det 22 spelare på planen, två av dom har förmodligen matchens ensamaste och mest utsattaste uppgift/jobb. Medvetna eller omedvetna om att vid ett endaste misstag av dom kan avgöra matchen. Den pressen är ganska unik och den pressen kan inte vem som helst klara av.

Målvakter är speciella
Det krävs en speciell typ av personlighet för att klara av och bli en framgångsrik målvakt. Målvakten ska ha den mentala styrkan att släppa in 100 mål eller mer, men aldrig vara likgiltig för ett enda. Man blir målvakt för att man vill det och är fullt medveten om risker och utmaningar det medför, och man gillar det.

Enligt mig och många andra avgörs inte serierna på hur många mål lagen gör, utan många gånger av målvaktens storspel i viktiga matcher.

Eller vad säger du?

Mikael Krantz